Lucka 23 – SM-guldet som förändrade hela Hockeysverige

Det låg något i luften redan när säsongen 1956–57 tog sin början, något som var svårt att sätta fingret på men som ändå kändes tydligt för alla som rörde sig runt laget, runt Nynäs och runt hockeyn i Gävle. Det här var inte en vinter som de andra. Mycket hade förändrats sedan säsongen innan. Flera av de stora namnen som burit Godis under många år hade lämnat klubben, Lasse Söderblom, Kurt Zederwall, Bertil ”Bomben” Carlbaum, Hans Ekberg, Karl-Erik Djusberg och Gunnar ”Kulan” Söderblom, och det var förändringar som märktes, både på isen och i omklädningsrummet. Men samtidigt hade något nytt vuxit fram. In kom Gert Blomé och Gösta Westerlund från Brynäs, den kvicke Perra Härdin från Söderhamn, och kanske viktigast av allt: tiden var mogen att släppa fram Karl-Göran ”Lill-Stöveln” Öberg, bara 18 år gammal, in i A-laget. Och så fanns den stora, avgörande förändringen som skulle sätta tonen för hela säsongen: Isstadion på Nynäs. Den 18 november 1956 invigdes den nya arenan, modern, konstfrusen och med plats för över 8 000 åskådare, och med den förändrades förutsättningarna för ishockeyn i Gävle i grunden. Säsongen blev längre, träningen bättre och ambitionerna högre. I invigningsmatchen ställdes ett något förstärkt GGIK mot Tre Kronor, och inför 7 510 åskådare vann Godis med 5–2. Gösta Westerlund gjorde det allra första målet på den nya isen, och redan den kvällen byggdes en känsla av stolthet och framtidstro som skulle bära långt. Ett föryngrat Godis med hunger Lagledaren Weine Dahlbom hade under sommaren och hösten format ett lag som kanske inte var det mest namnkunniga i landet, men som präglades av fart, mod, disciplin och en tydlig vilja att bli bättre för varje vecka. Träningsdosen ökades rejält, laget tränade varje matchfri dag, ibland till och med två gånger om dagen, och det var nödvändigt, för det här skulle bli den längsta och mest krävande säsong som klubben dittills upplevt. I seriespelet slutade GGIK tvåa bakom Leksand, men det var i det efterföljande SM-slutspelet som den här vintern på allvar skulle skriva in sig i historieböckerna. Fyra lag gjorde upp om guldet: Gävle GIK, Djurgården, Södertälje och Leksand. Det mesta av förhandssnacket handlade om Stockholmslagen, och ute i landet betraktades Godis mest som en outsider som kunde störa – men knappast avgöra. I Gävle visste man bättre. Åtta tusen röster mot Djurgården När slutspelet inleddes med hemmamatch mot Djurgården var det hockeyfeber i staden. Över 8 000 åskådare pressade sig in på Isstadion, och ytterligare tusentals fick vända i grindarna. Djurgården kom med landslagsstjärnor som Sven Tumba, Lasse Björn och Rolle Stoltz, och hade gjort mål i en takt som skrämde de flesta motståndare. Ändå var det Stöveln Öberg som tystade allt tvivel när han gav Godis ledningen med 1–0. Läktarna exploderade i ett dån som nästan bar laget framåt av sig självt. Matchen slutade visserligen med förlust, men känslan efteråt var inte uppgivenhet – tvärtom. GGIK hade visat, både för sig själva och för hela hockey-Sverige, att de hörde hemma på den här nivån. ”Vi åker till Leksand för att vinna” Och det var precis vad de gjorde. Bortamatchen mot Leksand slutade 3–8, en närmast chockerande uppvisning där Godis spelade ut dalalaget fullständigt. Plötsligt var slutspelet helt öppet, och självförtroendet växte för varje minut på isen. Nästa prövning väntade borta mot Södertälje, regerande svenska mästare och fulla av stjärnor. När hemmalaget gick upp till 2–0 såg det ut som att verkligheten skulle hinna ikapp GGIK. Men då klev Nilas Brundin fram och svarade för tre mål inom loppet av tre minuter, ett av dem sittande på isen, och vände hela matchbilden. Godis vann med 3–2. Två raka bortasegrar. Serieledning. Något som knappt någon hade vågat drömma om. Hela staden håller andan Inför den avgörande matchen borta mot Djurgården gick Gävle in i ett tillstånd av total hockeyfeber. Eftersom direktsänd TV ännu inte existerade ordnades i stället direktreferat i Folkparken, extra telefonlinjer där man kunde ringa och höra ställningen, och till och med högtalare på tidningshusets fasad för att sprida nyheterna. När pucken släpptes i Johanneshov var 18 020 åskådare på plats, nytt publikrekord för ishockey i Sverige. För många av de unga Gävlespelarna var trycket nästan overkligt. Men återigen fick Godis en drömstart. Lill-Stöveln Öberg slog in en retur redan i sitt första byte. Gösta Westerlund gjorde två mål. Djurgården chansade i slutet genom att spela med sex utespelare. Det höll på att lyckas. Men det gjorde det inte. GGIK vann med 3–2. Svenska mästare När slutsignalen ljöd stod det klart: Gävle Godtemplares IK var svenska mästare. Ett lag utanför Stockholmsregionen hade brutit mönstret och tagit hela Sverige med storm. Gert Blomé hade spelat så stort att han utsågs till matchhjälte, Hasse Isaksson stod stadigt i målet, och Stöveln Öberg fick till slut sitt efterlängtade SM-guld. Det var en vinter som aldrig glöms. Den mest lysande i GGIK:s ishockeyhistoria. Och än idag, när man talar om vad Godis kan vara när allt faller på plats, när mod möter disciplin och publikens kraft blir till energi på isen – då återvänder tankarna alltid till vintern 1956–57. ❤️💙 Om du vill läsa mer finns all historia publicerad på ggikhistoria.se I morgon öppnar vi den sista luckan i jubileumskalendern. ❤️💙 I morgon firar vi våra 120 år av idrott, gemenskap och klubbkänsla med jubileumsmatch på Monitor ERP Arena. Boka din gratisbiljett och bidra till insamlingen för föreningen på ggik120.se Gävle GIK 0kommentarer

Lucka 22 – Hockeyskolan som format generationer

När GGIK under slutet av 1960-talet tappade något av sin forna glans i A-lagssammanhang och pendlade mellan division 2 och 3, var det samtidigt något helt annat som växte sig starkare än någonsin. Ungdomsverksamheten blomstrade. Stjärnserien lockade massor av knattar, entusiasmen var enorm och säsongen 1969–70 kunde GGIK ställa upp med ett juniorlag och hela sex pojklag, de flesta dessutom mycket framgångsrika. Det var tydligt att grunden redan fanns. Det som saknades var nästa naturliga steg. 1970 – när Hockeyskolan föds År 1970 var det dags. Då startade GGIK sin Hockeyskola, en verksamhet som kom att forma klubben, och Gävlehockeyn, för alltid. Bakgrunden var typiskt GGIK. Tigern Johansson hade i Gävle kommuns regi bedrivit fritidsverksamhet för stadsdelen Sätra i Gavlerinken, tre eftermiddagar i veckan. När den verksamheten upphörde stod istiderna plötsligt tomma. Men Curre Larsson och GGIK var inte sena att agera. Istället för tom is fylldes Gavlerinken nu av barn, skratt, vingliga skridskoskär och den där första pirriga känslan av puck och klubba. Tre dagar i veckan samlades barnen. Håkan Jansson, Jan-Olov Olsson och flera andra eldsjälar såg till att hockeyskolan blev precis det den var tänkt att vara: skridskoåkning, puck, klubba, lekar – och framför allt glädje. Träning utan krav. Skridskoteknik som kom “på köpet”. Och en miljö där alla fick vara med. Inbjudan till hela staden För att nå barn i hela Gävle användes både kreativitet och kontakter. Anders Hedbom hade tillgång till skolornas register över klasser och lärare runt om i staden. Inbjudningar skickades ut brett – och senare följde anmälningsblanketter som bilaga i Gefle Dagblad. Resultatet lät inte vänta på sig. Distriktets första, och enda, hockeyskola var född. Deltagarantalet låg stadigt runt 150 barn varje år, ibland fler. Ett år i slutet av 1980-talet skrevs rekord: 183 inskrivna deltagare. Bland dem fanns en ung flicka som lyste av glädje varje gång hon fick kliva ut på isen. Nanna Jansson, framtida hockeystjärna. För henne, liksom för tusentals andra barn, började allt just här. Tusentals första skär i Godisanda 1000 och åter 1000-tals ungdomar har tagit sina allra första osäkra skär i GGIK:s Hockeyskola. I början var upplägget ofta tydligt: först hockeyskolan, sedan Stjärnserien, och därefter lagverksamhet. Med åren utvecklades konceptet. Hockeyskolan höll på längre upp i åldrarna, och övergången till lag inom GGIK:s organisation blev ännu mer naturlig. Alla fick växa i sin egen takt. När framgången blev för stor Hockeyskolans popularitet väckte också reaktioner. Efter några år började Brynäs IF och Strömsbro IF protestera. De ansåg att det var orättvist att GGIK hade Hockeyskola på Gavlerinken. Fritidsförvaltningen försökte blidka situationen genom att dela upp veckans dagar – GGIK, Brynäs och Strömsbro fick en dag var. Brynäs och Strömsbro startade egna hockeyskolor, men intresset varierade. GGIK:s Hockeyskola däremot fortsatte att blomstra. Faktum är att en tredjedel av alla barn i hockeyskoleverksamheten i Gävle deltog i just GGIK:s Hockeyskola. Försök att bromsa – och viljan att stå emot 1980 bildade GGIK föreningen Gävle Hockey Klubb för att bredda verksamheten ytterligare. En Hockeyskola startades även på Andersbergs IP 1981, men blev kortvarig när Korpen tog över istiderna. Senare kom ännu större prövningar. Brynäs IF tillsammans med Gästriklands Ishockeyförbund införde en tilldelningsmodell där ungdomar fördelades efter bostadsområde. För GGIK, vars upptagningsområde alltid varit hela Gävle med omnejd, slog beslutet hårt. Protesterna var tydliga. Resultatet blev ändå magert: två deltagare ett år, tre ett annat. Det satte djupa sår i möjligheten att bygga lag, och många menar att syftet var att bromsa GGIK:s framgångar. Godisandan – alltid viktigare än systemen Trots allt detta levde Hockeyskolan vidare. För i GGIK har alltid något varit större än regler, modeller och beslut uppifrån: människan. I Hockeyskolan möts barn, flickor som pojkar, av glädje och respekt. Träningen sker lekfullt. Den som behöver extra stöd får det, ofta på egen yta med extra hjälp. Under många år användes småburar som stöd när barnen lärde sig åka. Curre Larsson tog det ett steg längre och utvecklade idén om en släde som gav barnen en mer naturlig åkställning. En idé så bra att den senare togs vidare av andra och idag säljs som etablerat hockeyhjälpmedel. Men vi vet alla var den föddes först. 55 år – och framtiden framför oss År 2025 fyllde GGIK:s Hockeyskola 55 år. Idag samlas omkring 135 barn i olika åldrar i Nynäshallen på lördagsmorgnar och söndagseftermiddagar. Nya anmälningar fortsätter att komma in, och det är extra glädjande att se hur antalet flickor ökar, liksom barn som börjar lite senare i åldrarna. Samtidigt är utmaningarna tydliga. Nynäshallen räcker inte till. Drömmen om ytterligare en isyta lever starkt, inte minst för att kunna bredda flickverksamheten och skapa egna lag framöver. Men en sak är säker: Så länge det finns barn som vill ta sina första skär, ledare som ger av sin tid och en förening som tror på glädje, gemenskap och långsiktighet – kommer GGIK:s Hockeyskola att fortsätta vara platsen där allt börjar. Alla är välkomna till GGIK-familjen. ❤️💙 Om du vill läsa mer finns all historia publicerad på ggikhistoria.se I morgon öppnar vi lucka 23 i jubileumskalendern. ❤️💙 På lördag firar vi våra 120 år av idrott, gemenskap och klubbkänsla med jubileumsmatch på Monitor ERP Arena. Boka din gratisbiljett och bidra till insamlingen för föreningen på ggik120.se Gävle GIK 0kommentarer

Lucka 21 – Hur GGIK skapade en ny sport i staden

GGIK:s historia visar gång på gång att nya idéer, nya sporter och modiga personer kan skriva nya kapitel, ofta på helt oväntade sätt. Om ishockeyn på 1930-talet startade i en nästan anarkistisk anda, där regler och sarghöjd varierade mellan arenorna, så skulle historien upprepa sig drygt femtio år senare när innebandyn gjorde sitt intåg. Ny sport, små resurser, stora drömmar – och samma gamla inställning: vi provar, vi löser det, vi gör det tillsammans. Det började med en tjej i Västerås Historien tar sin början i slutet av 1980-talet. Anders ”Fjuppen” Johansson hade en flickvän i Västerås, och hon hade två bröder som spelade innebandy i klubben Tomasgården. Anders följde med för att titta på en match, och fick nästan gnugga sig i ögonen. – ”Det var bedrövligt,” berättar Anders med ett skratt. – ”Ingen kunde någonting, och ändå spelade de i elitserien!” Men i stället för att avfärda sporten föddes en tanke: om detta är elitnivån – då borde vi i Gävle kunna göra det bättre. Väl hemma satte Anders sig vid telefonen och ringde runt till kompisarna i skollaget Stortorskarna, där han själv spelade och som var kända för både spelglädje och tävlingsinstinkt. Frågan var enkel men laddad: ”Vill ni testa att spela innebandy i en ny förening?” En av de han ringde var Stefan Larsson, en lugn och målmedveten kompis som alltid såg lösningar där andra såg problem. Förutom att Stefan höll i laget Stortorskarna var han aktivt ledare inom GGIK. Han tände direkt på idén – men lade till något avgörande: – ”Pappa vill ha innebandy.” Pappa var Curt Larsson, spindeln i nätet på GGIK-kansliet sedan ungefär två decennier tillbaka. Curt hade sett generationer av ungdomar passera genom föreningen och hade tidigt förstått att nya sporter krävde nya arbetsformer. Han förstod också att om innebandyn skulle lyckas behövdes en tydlig struktur, och framför allt: en plattform som kunde bära sporten långsiktigt. En förening föds – och namnet blir en kamp i sig Planen var elegant: innebandyn skulle bli en egen förening, men bära GGIK:s namn och värderingar. En modern lösning där ansvar, ekonomi och ledarskap kunde hållas tydligt separerat, samtidigt som hjärtat förblev i Godis. Men det fanns ett problem: Riksidrottsförbundet satte stopp för namnet Gävle GIK Innebandy. Det gick inte att lägga till en sport på ett etablerat klubbnamn. Förslaget Gävle Godis IK föll också, eftersom sporten enligt förbundet inte fick förknippas med snask. Flera andra kreativa namn prövades för att få behålla förkortningen Gävle GIK. Till slut stod man där med något som ingen egentligen ville ha: Gävle Gamla IK. – ”Vi tyckte det var helsnurrigt,” har Anders och Stefan berättat i efterhand. Men viljan att spela och utveckla sporten var starkare än irritationen över namnet, och man körde vidare. Det var först långt senare som Riksidrottsförbundet och Svenska IBF ändrade sig, efter påtryckningar från Stockholmsklubbarna Djurgården, Hammarby och AIK, som alla hade uppmärksammat GGIK:s idé om att ha egna föreningar istället för sektioner – med eget ansvar och möjlighet att söka egna bidrag. Svetsade målburar och lånade hallar Att starta innebandy i början av 1990-talet betydde också att lösa problem som idag känns nästan komiska. Borgarskolan, där träningarna hölls tack vare hockeysektionen, ville inte låna ut målburar. Lösningen blev Görgen Albrektsson, som kunde svetsa och byggde portabla mål som bars ut, monterades upp inför träning och matcher, och plockades ner igen efteråt. Det var små medel, men stora insatser, som lade grunden för något mycket större. Träningstiderna var ofta ett pussel. Hockeysektionen lånade ut halltider på Borgis när det gick, och ungdomar som spelat fotboll och ishockey ställde upp för att fylla upp lag. Det var improvisation, kreativitet och ren vilja som byggde den nya sporten i Gävle. Snabb framgång och föreningens första stjärnor Förvånansvärt nog gick det bra från start. Serieseger följdes av avancemang, och redan under de första säsongerna fick laget erfara både triumfer och de första nederlagen. Spelarna var ofta unga, många spelade fotboll parallellt, men engagemanget var på topp. – ”Vi borde inte ha nått så långt,” sa Anders Johansson senare. – ”Men sporten var ny. Ingen visste vart den skulle leda.” – ”En anledning är att vi kunde ishockey, där andra trodde på bandyns taktik med långbollar. Det hade vi, och har än idag, en stor fördel av.” fyllde Stefan Larsson i. Parallellt växte damlagen fram, ungdomsverksamheten expanderade och GGIK:s innebandyskola såg dagens ljus. Det blev tydligt: strukturerna som byggts, problemen som lösts, och människorna som engagerat sig lade grunden för en förening som snart skulle bli Gävle GIK Innebandy – med det namn man egentligen alltid velat ha, efter att Riksidrottsförbundet till slut ändrat regelverket. Stefan Larsson – den lugna kraften bakom Stefan Larsson var mer än bara en inspiratör. Han var den lugna länken mellan Anders ”Fjuppen” Johansson och GGIK:s kansli, den som såg till att idéerna blev verklighet. Han höll ihop kontakterna, såg till att rapporter skickades in, och fick spelare, föräldrar och styrelse att känna att det fanns en plan, även när vardagen var kaotisk och resurserna knappa. Utan honom hade idén aldrig blivit verklighet. Rivaler, utmaningar och framgångar Under de första åren kom rivaler på banan. Alba i Sandviken var både inspiration och konkurrens, och det uppstod ibland heta diskussioner om spelare och matcher. Men grundtanken var alltid densamma: vi bygger sporten, vi bygger gemenskapen, vi bygger ungdomarna. Genom åren har GGIK Innebandy vuxit enormt. Från improviserade målburar och halvtomma hallar till en klubb med 23 lag i seriespel, två innebandyskolor för knattar och en stark position som en av Sveriges mest aktiva innebandyklubbar. En typisk GGIK-historia När man ser tillbaka på starten är det lätt att le åt detaljerna: namnet ingen ville ha, de portabla målburarna, och att allt började med en tjej i Västerås och ett par bröder som spelade usel innebandy i elitserien. Men under ytan finns något större: idéer som blir verklighet tack vare människor som vågar, engagerar sig och står kvar år efter år. Så har GGIK alltid gjort. ❤️💙 Och så kommer det att fortsätta. ❤️💙 Om du vill läsa mer finns all historia publicerad på ggikhistoria.se Gävle GIK 0kommentarer

Lucka 20 – En av de bästa ledarna genom tiderna

I GGIK:s långa och stolta historia finns det många ledare som vunnit matcher – och så finns det de som dessutom format generationer. Leif ”Råttan” Grylin tillhör den senare kategorin. Med ett ledarskap byggt på ordning, omtanke och ansvar har han satt djupa spår i klubben, långt bortom resultatlistor och säsonger. En sann Godisare – och utan tvekan en av de bästa ledarna genom tiderna i GGIK. Leifs resa i klubben tog fart runt 1970–71. Smeknamnet ”Råttan” har han själv aldrig haft något riktigt svar på. Kanske för att han ofta var minst i laget, kanske för att han alltid höll sig nära spelet, nära människorna, nära vardagen i föreningen. Fotbollen var hans huvudsport, och precis som så många andra Stigslundsbor började allt i GGIK:s Stjärnserie på Sätravallen. Ganska tidigt blev det tydligt att Leif bar på något större än bara spelglädje. Han hade ett naturligt ledarskap, ett öga för helheten och en ovanlig förmåga att skapa trygghet. Det ledde till ett stort och osjälviskt beslut – den egna spelarkarriären fick kliva åt sidan till förmån för ledarrollen. Ett beslut som kom att prägla GGIK i decennier. ”Råttans” ledarskap vilade på en enkel men kraftfull grund: ordning, reda och ansvar. Han var en organisationsmänniska i ordets allra bästa bemärkelse. Med små medel, tydliga ramar och stort hjärta fick han spelare att ta ansvar – för laget, för varandra och för sig själva. Han var ofta först bland ledarna att lämna in rapporter till kansliet, alltid noggrann med detaljerna och alltid med lagets bästa för ögonen. Inte för att synas, utan för att allt skulle fungera. Under åren tränade ”Råttan” en imponerande mängd lag. Från Stjärnserielag i fotboll och ledarskap i den nystartade Hockeyskolan i Gavlerinken, till Team 60, 61, 62, 63, 68 och 76 – både i fotboll och ishockey. Han var även ledare för S/G Hockeys B-juniorer 1987–88. Oavsett ålder eller nivå möttes spelarna av samma tydlighet, samma kravbild – och samma värme. Ett särskilt starkt band knöts till Team 63, laget som ”Råttan” följde från Hockeyskolan 1973, vidare genom Stjärnserien i både fotboll och ishockey. Det var mer än ett lag – det blev en gemenskap som levt vidare i över 40 år. De har hållit ihop sedan 1983 och träffas fortfarande regelbundet, vart tredje år, för att minnas, skratta och dela historier där gliringarna är kärleksfulla och vänskapen självklar. Som medmänniska betydde ”Råttan” oerhört mycket för många i klubben. Han såg individerna bakom spelarna. Han tog sig tid, lyssnade och stöttade – inte minst Karl-Göran ”Noppa” Eriksson, där Leifs stöd och närvaro betydde mycket, både inom och utanför idrotten. För många blev ”Råttan” den trygga vuxna som alltid fanns där när livet behövde struktur, riktning eller bara någon som brydde sig. Kanske är det också här vi hittar ”Råttans” största arv. För bland de spelare han varit med och format finns namn som Niklas Wikegård, Peppe Westin, Thomas ”Kuben” Andersson, Lars Öbrink, Lars ”Lillis” Lövblom, Magnus Engblom, Mikael ”Häsen” Lindholm, Anders ”Skvätten” Rollén och Anders ”Lunkan” Lundqvist. Personer som alla, på olika sätt, gått vidare och blivit betydande ledare inom idrotten – tränare, sportchefer, organisatörer och förebilder. Ledarskap föder ledarskap, och ”Råttans” sätt att arbeta satte tydliga spår. 1987 uppmärksammades Leif ”Råttan” Grylin med Lions stipendium, ett välförtjänt erkännande för ett ledarskap präglat av engagemang, omtanke och långsiktighet. Ett kvitto på att de som gör störst skillnad ofta gör det i det tysta. Leif ”Råttan” Grylin var kanske aldrig den som höjde rösten mest eller sökte rampljuset. Men i GGIK:s historia är hans plats självklar. Som ledare. Som medmänniska. Och som en av de allra bästa genom tiderna. ❤️💙 Om du vill läsa mer finns all historia publicerad på ggikhistoria.se I morgon öppnar vi lucka 21 i jubileumskalendern. ❤️💙 Den 24 januari firar vi våra 120 år av idrott, gemenskap och klubbkänsla med jubileumsmatch på Monitor ERP Arena. Boka din gratisbiljett och bidra till insamlingen för föreningen på ggik120.se Gävle GIK 0kommentarer

GRATISMATCHEN 24/1

En heldag i blått, rött och vitt – fylld med hockey, gemenskap och fest! Den 24 januari laddar vi för en maxad hockeylördag. Dagen börjar med supportersamling på Brända Bocken där alla supportrar är välkomna. Brända Bocken har ett fantastiskt erbjudande med mat + dryck för endast 200kr. Från 13:30 till 14:00 avgår bussar till arenan med jämna mellanrum och kulminerar i gratismatchen Gävle GIK–Valbo HC på Monitor ERP Arena. Men vi stannar inte där. Efter matchen väntar efterfest i arenarestaurangen, ytterligare hockey när HV71 möter Brynäs IF – och sedan avslutas kvällen med stor efterfest tillbaka på Brända Bocken. FRAMÅT OCH UPPÅT - Tillsammans! 💙❤️💙❤️ Gävle GIK 0kommentarer

Lucka 19 – GGIK kom på idén med Stjärnserien

Tänk er det här: det är 1952, Gävle GIK:s halvårsmöte i Brantingsalen på Folkets Hus är avslutat, och en idé börjar ta form. Kurt Cedervall reser sig och säger att A-lagets spelare vill säkerställa klubbens framtid genom att ta hand om nästa generation. Pojklagen ska få namn efter A-lagsspelarna – och stjärnorna själva ska träna, coacha och spela med dem. Det var inte bara en idé, det var rena revolutionen i ungdomshockeyn: stjärnorna på isen med småkillarna på varje träning och match. Så föddes Stjärnserien, och rubrikerna i tidningen talade sitt tydliga språk: “Succé för Stjärnserien!” Bertil ”Bomben” Carlbaum blev den stora eldsjälen, och redan vid en träningskväll på Borgarskolan samlades 114 förväntansfulla puckungdomar. Ungdomarna delades upp i två divisioner, spelade 3x10 minuter effektiv tid, och GGIK stod för klubbor och tröjor. För en låg avgift fick de också följa sina idoler på A-lagsmatcherna – och vilken motivation det blev! Det var inte bara lek – det var lärande, inspiration och ett sätt att forma framtidens GGIK-spelare. Namn som Clarence Carlsson, Lill-Stöveln Öberg, Göte ”Kalven” Hansson, Göran ”Skitten” Hedlund, Ove ”Rosa” Rosengren och Leif Ingeman började sina resor i Stjärnserien och tog sedan steget upp i A-laget, precis som visionen varit. Evenemangen var mer än bara hockey. På Nynäsgården väntade saft, bullar och festligheter, där de unga spelarna kunde fira efter avslutade matcher och inspireras av tecknade filmer och Stanley Cup-höjdpunkter. Och som alltid fanns det diplom och priser till alla deltagare – för att varje liten insats skulle kännas betydelsefull. Med åren växte Stjärnserien. Från ishockeyn spred konceptet sig till fotboll och tillfälligt även handboll, även om handbollen inte kunde fortsätta på grund av brist på träningshallar. På fotbollsplanen blev Stjärnserien en succé i samma anda: lekfulla lagnamn, entusiasm och rivalitet. Vem kunde glömma laget Juventus från 1974 med Thomas Magnusson (senare känd som Di-Leva) som stjärnspelare och målskytt? När isstadion öppnade 1956 flyttades GGIK:s hockeybanan från Borgarskolan till Nynäsgården. Där tog Kurt Gustafsson och Ola Fridén över ledarskapet, och Stjärnserien fortsatte växa – på 1970-talet ansvarade Curre Larsson på kansliet för organisationen, och rapporterna talar om hundratals ungdomar, livliga diskussioner om lagens namn och stor stolthet hos både ledare och spelare. Idéen var unik: idolerna blev ledare. CarlGustaf Gustafsson, back i laget som blev svenska mästare 1957, minns: ”Förbaskat roligt var det dessutom!” Och det tyckte ungdomarna också. Fantasin och engagemanget på isen, kombinerat med stjärnornas tid och energi, gjorde GGIK:s ungdomsverksamhet till ett föredöme. I takt med åren fortsatte serierna att locka stora antal deltagare, och talangfulla spelare som Daniel Casselståhl, Jonas Stark, Niklas Wikegård, Conny Silfverberg, Göran Sjöberg, Anders Carlsson, Björn Åkerblom, Per Hedenström, Jonas Johnson, Micke Lind och Andreas Dackell passerade alla genom Stjärnserien. Lagen hade fantasifulla namn: Globe Trotters, Dynamo, Montreal, Forsby, Boston och Ankeborg. Stavningen var ibland en utmaning för kansliet, men stoltheten var total – att spela i Stjärnserien var stort, och varje deltagare visste att de var en del av något unikt. Under de sista åren av Stjärnserien, fram till 1982, var det inte bara pojkar som deltog – fler och fler flicklag började dyka upp, vilket visade att GGIK:s ungdomsverksamhet var inkluderande och framåtblickande redan då. Och även om handbollen inte kunde fortsätta, lämnade den ett kort men tydligt spår: idén med att låta äldre spelare engagera sig i ungdomsverksamheten var banbrytande. Idag, när man tittar tillbaka på Stjärnserien, är det svårt att inte le. Idén från 1952 var enkel men genial: låt A-lagets stjärnor investera tid och energi i nästa generation, och resultatet blev en kraftfull tradition av gemenskap, talangutveckling och glädje på isen. GGIK skapade en trend som spred sig långt utanför Gävles gränser, och många av de ungdomar som stod på isen den där första vintern 1952 minns fortfarande Stjärnserien med värme, stolthet och en gnutta nostalgi. Om du vill läsa mer finns all historia publicerad på ggikhistoria.se I morgon öppnar vi lucka 20 i jubileumskalendern. ❤️💙 Den 24 januari firar vi våra 120 år av idrott, gemenskap och klubbkänsla med jubileumsmatch på Monitor ERP Arena. Boka din gratisbiljett och bidra till insamlingen för föreningen på ggik120.se Gävle GIK 0kommentarer

Visa fler nyheter