Lucka 7 – En sund själ i en sund kropp

”IOGT ’En sund själ i en sund kropp’ inbjuder UNGDOM…” Med de orden möttes Arbetarbladets läsare i början av maj 1906. I en annons i tidningen bjöd godtemplarrörelsen in ungdomar inom Gävle godtemplarsamhälle till ett möte för att diskutera bildandet av en gymnastik- och idrottsförening. Tid och plats var tydligt angivna: söndagen den 6 maj klockan 11, på Södra Kungsgatan 8. När mötet hölls hade 32 personer hörsammat uppropet i tidningen. Initiativtagare var pappershandlaren Axel Hällström, som också valdes till föreningens första ordförande. Beslutet fattades att bilda en gymnastik- och idrottsförening knuten till godtemplarrörelsen, och årsavgiften fastställdes till fyra kronor, en ansenlig men överkomlig summa vid tiden. Bakgrunden var större än bara idrott. Godtemplarrörelsen hade varit verksam i Gävle sedan 1880-talet och spelade en viktig roll i kampen mot missbruk och sociala problem. Men vid sekelskiftet började man se behovet av nya former för gemenskap. Idrotten uppfattades inte längre som en konkurrent om ungdomen, utan som ett naturligt komplement – ett sätt att stärka både kropp, karaktär och sammanhållning. Orden i annonsen sammanfattar detta väl: en sund själ i en sund kropp. Det handlade inte bara om träning och tävling, utan om att bygga motståndskraft och gemenskap i en tid då arbetsdagarna ofta var långa och krävande. Föreningen fick till en början namnet Gefle Goodtemplares Gymnastik- & Idrottsförening, men redan året därpå konstaterade man att namnet var både långt och svåruttalat. Efter flera förslag fastnade man till slut för Gefle Godtemplares Idrottsklubb, ett namn som, med modern stavning, lever kvar än i dag. Verksamheten kom snabbt i gång. Styrelsens första idrottsliga beslut gällde träningstider för ett fotbollslag, vilket säger en del om tidsandan. Fotbollen var enormt populär i Gävle, men GGIK skilde sig från många andra klubbar. Medlemmarna var till stor del arbetande ungdomar, vilket innebar att träningen fick anpassas därefter. Resultatet blev tidiga söndagsmorgnar – klockan åtta, utan undantag. Under de första åren tävlade GGIK främst mot andra godtemplarföreningar runt om i Mellansverige. Resor ordnades till bland annat Uppsala, Eskilstuna och Sala. När laget vann turneringen om Wavrinskys vandringspris 1907 ansågs det så uppmärksammat att man lät fotografera spelarna tillsammans med pokalen för publicering i ordens tidning Unga Tankar. Redan sommaren 1906 fattade styrelsen beslut om klubbens dräkt. Den skulle vara helblå, med ett snett band i vitt, blått och rött över bröstet. Färgerna var hämtade direkt från godtemplarrörelsen och bar en tydlig symbolik: vitt för renhet och nykterhet, blått för sanning och gemenskap, och rött för mod och engagemang. Genom att bära färgerna öppet markerade GGIK att klubben var mer än bara idrott – den var också ett ställningstagande. Dräkten finns inte kvar i sin ursprungliga form, men färgerna har levt vidare och känns fortfarande igen i klubbens identitet. Allt detta tog sin början i en annons i Arbetarbladet och ett möte en söndagsförmiddag i maj. Ett upprop, 32 personer och en gemensam idé om vad idrott kunde vara. Och kanske är det just därför Gävle GIK fortfarande finns kvar: för att grunden lades i en tanke som håller än i dag en sund själ i en sund kropp, byggd tillsammans. I morgon öppnar vi lucka 8 i jubileumskalendern. ❤️💙 Den 24 januari firar vi våra 120 år av idrott, gemenskap och klubbkänsla med jubileumsmatch på Monitor ERP Arena. Boka din gratisbiljett och bidra till insamlingen för föreningen på ggik120.se Gävle GIK 0kommentarer

Mindre än tre veckor kvar!

Den 24 januari firar vi att Gävle GIK fyller 120 år med en Enkronasmatch mot Valbo HC på Monitor ERP Arena Glöm inte bort att boka din gratisbiljett! Om du vill bidra gör du det enkelt med Swish eller kort på ggik120.se FRAMÅT OCH UPPÅT! ❤️💙❤️💙 Gävle GIK 0kommentarer

Lucka 6 – Från skogspromenad till tävlingssport

Gävle GIK var tidigt ute när orienteringen gjorde sitt intåg i Gästrikland. Klubben hörde till pionjärerna, och det var naturligt att det blev skidåkarnas starka ben och goda kondition som bar sporten fram. Jocke Widell, bröderna Eriksson, med Uno i spetsen, och Anders Andersson var några av de första som tog kartan i hand och gav sig ut i skogen för GGIK:s räkning. Redan 1924 ritade Uno Eriksson banan till Gävles första orienteringsbudkavle. Det blev starten på det som många senare skulle kalla den idylliska tiden. Under 1920- och 30-talen var orientering lika mycket utflykt som tävling med små startfält, kluriga banor och gott om tid. Ingen rusning mellan kontrollerna, ingen stress. Orienteringen var en lek, men en lek som krävde både huvud och hjärta. När 1940-talet tog vid förändrades sporten. Deltagarantalet ökade, specialisterna blev fler och konkurrensen hårdnade. GGIK fortsatte att hävda sig, mycket tack vare rutinerade namn som Anders Andersson och Nils Lund, två trygga vägvisare i en tid när sporten tog stora kliv framåt. Anderssons dubbla DM-seger 1942 blev ett tydligt kvitto på att GGIK fortfarande hörde hemma i toppen. Samma år var damorienteringen ovanligt stark inom klubben, och GGIK hade till och med ett DM-lag på pallen. Samtidigt växte en stark kärna av orienterare fram. Sven Olsson och Gotte Lindberg var ofta med och satte prägel på tävlingarna, medan Birger Lindbom kombinerade fart med säker orientering och blev en viktig kugge i både stafetter och individuella lopp. Tillsammans med Nils Lund och Anders Andersson bildade de ett lag som bar klubbens färger med både rutin och kamratskap. Krigsåren bromsade verksamheten, men släckte den aldrig. Klubben arrangerade IOGT:s riksmästerskap 1946 på Norrlandet med mål i Bönan. En tävling som blev en organisatorisk framgång. Kort därefter började nya namn ta plats i prislistorna, och under slutet av 1940- och början av 1950-talet tog GGIK flera steg framåt igen. Efter krigsåren tog nästa generation vid. Rune Jågas slog igenom som junior i början av 1950-talet och toppade prislistor både inom och utom distriktet. Hans framgångar, tillsammans med Lindboms stabilitet och Anderssons erfarenhet, bidrog till att GGIK åter tog kliv framåt i DM, nattorienteringar och nationella tävlingar. Men oavsett epok har orienteringen i GGIK alltid varit mer än bara resultat. Den har handlat om gemenskapen i skogen och om samtalen efteråt. Efter målgång samlades löpare som Sven Olsson, Gotte Lindberg, Rune Jågas, Birger Lindbom, Anders Andersson och Nils Lund för att jämföra vägval, skratta åt missar och dra lärdom av varandras lopp. Det är där, mellan kartor och kaffemuggar, som orienteringen i GGIK alltid haft sitt hjärta. I morgon öppnar vi lucka 7 i jubileumskalendern. ❤️💙 Den 24 januari firar vi våra 120 år av idrott, gemenskap och klubbkänsla med jubileumsmatch på Monitor ERP Arena. Boka din gratisbiljett och bidra till insamlingen för föreningen på ggik120.se Gävle GIK 0kommentarer

Lucka 5 – En livsuppgift, en livsstil

När Curt ”Curre” Larsson lämnade GGIK:s kansli vid årsskiftet 2005/06 satte han punkt för ett formellt uppdrag som sträckte sig över 46 år. Men engagemanget tog inte slut där. För Curre har GGIK aldrig varit ett jobb, utan just det han själv beskriver som en livsuppgift, en livsstil. Allt började sommaren 1959 på gamla GGIK-banan vid Borgarskolan. Curt fick frågan om han kunde hjälpa till med fotbollen för klubbens ungdomar. Han tackade ja och sedan tog det aldrig slut. Vid sidan av heltidsarbete i Sandviken tränade han under 1960-talet flera ungdomslag samtidigt, organiserade matcher, kallade domare och såg till att verksamheten rullade. Ibland lite för mycket, som den där gången han glömde kalla sitt eget lag till match. Stjärnserien – hjärtat i ungdomsidrotten Curt blev snabbt en nyckelperson i Stjärnserien, GGIK:s populära ungdomsserier i fotboll och ishockey som funnits sedan 1950-talet. Små lag, mycket spel och fokus på glädje snarare än tabeller. Serien växte kraftigt, mycket tack vare Curres förmåga att organisera, engagera och inkludera. Under en period fanns även en stjärnserie i handboll, förstås med Curre som ansvarig. Två välkända Godisare, John Sjöberg och Tage Persson, fick ofta hoppa in som domare när det behövdes. Allt löstes – alltid. Från ideellt till livsverk 1969 anställdes Curt på halvtid i GGIK. Året därpå blev han heltidsanställd ungdomskonsulent. Under 1970- och 80-talen växte verksamheten explosionsartat. Ungdomsfotboll för hela Gästrikland organiserades från Nynäsgården, först som Knatteserien, senare som Pumatrofén och Snögrens Trofén. Det var ett enormt arbete med serieläggning, möten och administration, men Curt bar det med lugn, struktur och hjärta. Samtidigt var han med och startade hockeyskolan på Gavlerinken 1970, som den första i Gävle. ”Den absolut viktigaste delen för ungdomsidrotten”, betonade Curre ofta. Hockeyskolan drev han i över tre decennier. Navet i klubben GGIK:s kansli var under många år navet för hela föreningen: fotboll, ishockey, innebandy, samarbetsprojekt som S/G 83 och ungdomsgården på Nynäsgården. I perioder stormade det rejält, särskilt under 1990-talets uppbrott när flera sektioner blev egna klubbar. Mitt i allt stod Curt, saklig, rak och ibland obekväm. Men alltid med klubbens bästa för ögonen. Alla tyckte inte alltid om det. Men få ifrågasatte hans engagemang. Människan bakom kansliet För Curt var det inte titlar eller protokoll som betydde mest, utan mötena med ungdomarna. Alla ansikten, alla namn, alla samtal. Samarbetet med profiler som Leif ”Råttan” Grylin, tiden på ungdomsgården, och styrelsemötena på 70- och 80-talet fyllda av skratt, historier och gemenskap. Det är minnen som levt kvar. När Curt lämnade sin tjänst handlade det om ekonomi och om möjligheten att ge stafettpinnen vidare till Kristina Leima, som under flera år gått bredvid honom och lärt sig kansliarbetet från grunden. Engagemanget fortsätter Än i dag är Curre en viktig del av GGIK. Framför allt genom sitt arbete med att dokumentera klubbens historia och nutid på ggikhistoria.se, ett levande arkiv där matcher, människor, händelser och minnen bevaras för framtiden. Med samma noggrannhet och omsorg som han en gång lade på serieläggningar och kansliarbete, ser han nu till att klubbens berättelse inte går förlorad. Vissa människor bygger lag. Andra bygger strukturer. Curt ”Curre” Larsson ser till att allt det som byggts blir ihågkommet. Och så länge GGIK har en historia att berätta, finns Curre där – fortfarande engagerad, fortfarande med klubben i hjärtat. 🎉 I dag fyller Curre 84 år. GGIK vill rikta ett varmt grattis, och ett ännu större tack, för allt du gjort, och fortfarande gör, för klubben i våra hjärtan. ❤️💙 I morgon öppnar vi lucka 6 i jubileumskalendern. ❤️💙 Den 24 januari firar vi våra 120 år av idrott, gemenskap och klubbkänsla med jubileumsmatch på Monitor ERP Arena. Boka din gratisbiljett och bidra till insamlingen för föreningen på ggik120.se Gävle GIK 2kommentarer

Lucka 4 – Vad dolde sig bakom planket?

Det är oktober 1951. Vid Södra Kungsgatan står ett plank som döljer en plats fylld av minnen. Bakom det ligger Godtemplarträdgården, även kallad Sommarteatern – en av Gävles mest älskade samlingsplatser. Inom kort ska den rivas. Tre år senare kommer platsen att rymma nya byggnader, bland annat det nyöppnade Konditori Lido, som än i dag finns kvar. Men just nu lever historien fortfarande kvar bakom planket. Godtemplarträdgården hade sina rötter redan i början av 1900-talet. Gefle Godtemplares byggnadsförening hyrde från 1903 Gästgivargården vid Södra Kungsgatan 8–10 med tillhörande trädgård. Där bedrevs kaffeservering under somrarna, och platsen utvecklades snart till en kulturell mötespunkt. År 1926 började folkdanslaget Lekstugan spela revyer och folklustspel, och publiken strömmade till. När Gävle Godtemplares Idrottsklubb (GGIK) övertog hyreskontraktet 1931, tog verksamheten verklig fart. Godtemplarträdgårdens sommarteater blev en institution i stadens nöjesliv. Under de kommande decennierna gästades scenen av några av Sveriges mest namnkunniga skådespelare genom turnerande sällskap: Gösta Ekman, Olof Molander, Victor Sjöström, Anders de Wahl, Ernst Rolf, Karl Gerhard, Karin Juel och Stig Järrel, för att nämna några. Samtidigt var det de lokala amatörerna som bar verksamheten år efter år. Namn som Margit Haglund, Hanna och Valborg Kvist, Bernt Larsson, Ruben Sjödin, Macke Kjellin, Putte Gotthold och många fler blev välkända för Gävlepubliken. På repertoaren fanns revyer, folklustspel och buskisklassiker som Söderkåkar och Charleys tant. För att vädret inte skulle stoppa föreställningarna lät GGIK till och med dra en presenning över scenen. Godtemplarträdgården beskrevs ofta som en oas mitt i staden. Röda spårvagnar slamrade förbi på Södra Kungsgatan, medan publiken, från Gävle, Sandviken, Skutskär och byarna runt omkring, satt tätt packad och väntade på nästa skratt. För många blev kvällarna i trädgården oförglömliga minnen. Sommaren 1951 spelades den sista pjäsen. På hösten kom grävskoporna. Hela Söder byggdes om, och Godtemplarträdgården kunde inte värja sig mot saneringarna. Många menade senare att den låg på fel sida av Kungsgatan. Hade den legat mot reservatet kunde den kanske ha räddats. Men epoken ville inte riktigt dö. När Gävle teater firade sitt 100-årsminne samlades flera av de gamla aktörerna igen och spelade upp minnen från Godtemplarträdgården. Intresset blev så stort att publiken krävde repris. Tankar väcktes om en comeback, kanske i Folkparken, och viljan att föra traditionerna vidare till nya generationer levde kvar. Godtemplarträdgården finns inte längre. Men bakom planket dolde sig något större än en scen: en levande del av GGIK:s och Gävles kulturhistoria. I morgon öppnar vi lucka 5 i jubileumskalendern. ❤️💙 Den 24 januari firar vi våra 120 år av idrott, gemenskap och klubbkänsla med jubileumsmatch på Monitor ERP Arena. Boka din gratisbiljett och bidra till insamlingen för föreningen på ggik120.se Gävle GIK 0kommentarer

Lucka 3 – Fotbollsskor för 25 öre i veckan

Precis som i många andra idrottsföreningar som bildades strax efter sekelskiftet kom fotbollen tidigt att inta en central plats i Gävle GIK. Spelet hade fått vind i seglen och även om det länge betraktades som en överklassport, växte intresset snabbt bland stadens arbetande ungdomar. Inom godtemplarleden fanns till en början viss skepsis. De äldre ruskade på huvudet åt pojkar som hellre jagade en läderboll än ägnade sig åt ”nyttigare” sysslor. Ändå var det två framsynta ordensbröder, Edvard Wavrinsky och Oskar Eklund, som såg värdet av idrotten som avkoppling efter långa dagar i sotiga, dammiga och slitande arbetsmiljöer. De gick så långt som att instifta en statyett att spela om, något som kom att få stor betydelse för GGIK:s tidiga fotboll. Intresset för att bilda ett fotbollslag var stort bland godtemplarungdomen, men utmaningarna var många. Inte minst gällde det planfrågan. Till slut hittades en lösning: för den blygsamma summan av 75 kronor per år kunde GGIK hyra en plan vid Skyttegården. Där svettades och svetsades laget samman, och redan 1907 stod GGIK på planen med ett konkurrenskraftigt lag efter tidens mått. Klubbens första omnämnande i pressen kom den 24 maj 1908, efter en match mot Hofors AIF, ett tecken på att GGIK nu tagit klivet ut på den större fotbollsscenen. Samma år deltog laget i kampen om Wavrinsky–Eklundstatyetten, och trots blygsamma förväntningar tog GGIK sin första inteckning i vandringspriset. Året därpå kom revanschlusten: efter två timmars spel segrade laget med 1–0, och 1910 säkrades statyetten för alltid. Åren därefter präglades av både framgångar och motgångar. GGIK deltog i flera serier och cuper, bland annat Skyttepokalen och Geflepokalen, men den största prestationen kom 1912, då laget spelade sig hela vägen till DM-final. Där blev SAIK för svåra, men ett DM-silver var ändå ett tydligt bevis på klubbens styrka i en allt tuffare konkurrens. Under krigsåren 1914–1918 dalade verksamheten, och tiden därefter blev ojämn. Ändå försvann aldrig viljan att hålla fotbollstraditionen vid liv. Nya försök gjordes, och omkring 1925 blåste friskare vindar när GGIK deltog i Gästrikeserien. Resultaten varierade, men kamratskapet, det som alltid varit fotbollens kärna i GGIK, bestod. En ny uppgång kom 1939, då klubbens juniorlag tog fart. Seriesegrar, topplaceringar och framgångsrika JM-slutspel följde, och 1944 tog elva spelare steget upp i seniorspel. Laget tog hem Gästrikeserien klass II med klar marginal och avancerade till klass I, där premiäråret slutade med en hedrande sjätteplats. En av de mest minnesvärda matcherna i modernare tid spelades 1948, då GGIK besegrade Sandvikens IF på Jernvallen i DM. Men kanske är det ändå de små berättelserna som bäst fångar fotbollens själ. Som 1911, när nya medlemmar grubblade över hur de skulle ha råd med fotbollsskor på en veckolön om tre kronor. Lösningen kom genom Manne Hessel, som köpte ut skor och lät pojkarna betala av dem med 25 öre i veckan. Eller historien om Horace Fredriksson, som i en match i Ockelbo nätade ett vadslagningsmål trots att byxbandet gick av och skjortan flög upp, till publikens vilda jubel. Eller målvakten John Andersson, vars utrusning i en trängd situation ledde till att backen Sven Andersson reflexmässigt tog bollen med händerna, i tron att det gällde handboll. Sådana episoder är kanske inte skrivna i resultatlistorna. Men de är GGIK:s fotbollshistoria, fylld av slit, skratt, gemenskap och kärlek till spelet. I morgon öppnar vi lucka 4 i jubileumskalendern. ❤️💙 Den 24 januari firar vi våra 120 år av idrott, gemenskap och klubbkänsla med jubileumsmatch på Monitor ERP Arena. Boka din gratisbiljett och bidra till insamlingen för föreningen på ggik120.se Gävle GIK 0kommentarer

Visa fler nyheter